Det börjar hända saker med mutismen. Den börjar luckras upp, åtminstone lite lite i hörnen. Men jag vågar knappt skriva om framgångarna, rädd för att om jag sätter ord på dem så *plopp* försvinner de. Men förra året vid den här tiden hade sonen talat med sammanlagt sex stycken vuxna i hela sitt liv. Idag är siffran tolv. Tolv! Jag tror knappt att det är sant när jag ser siffran i skrift. Är det nu det händer, är det nu det ljusnar? Eller kommer bakslaget nästa vecka?
Älskade pojke, kämpa på. Håll tummarna för oss.
Håller tummarna! Marie
Kramar i mängder från Malmö!!!!
Håller verkligen tummarna!!
Så roligt att han gör framsteg…och alla framsteg är ju gigantiska!