Antiklimax

Nu ska jag berätta hur grymt livet kan vara ibland. Jag och maken var på bio i lördags. Lyx. Förstås hade jag köpt en lagom stor påse godis att avnjuta ihop med filmen. Inne på bion hittar jag sen inte godispåsen. Fattar ni – JAG HITTAR INTE GODISPÅSEN! Jag grävde och grävde och grävde i min handväska modell sopsäck, så omsorgsfullt att jag till slut befarade att någon av de kringsittande biobesökarna skulle slänga sig fram och strypa mig, men inget. Anar ni min frustration, min sorg, min besvileklse? Kan någon förstå detta ödets grymma spratt? Visst fick jag smaka makens små lakritspluttar, men vad var väl det när jag byggt upp skyhöga förväntningar kring kolabönor och punchknappar.

När ljuset tändes hittade jag påsen. Under sätet. Den gud älskar prövar han.

Det här inlägget postades i Vardagsludd. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s