En stund i taget

Nånstans läste jag att som förälder till barn med speciella behov ska man inte se för långt framåt, inte tänka ‘oj hur ska han klara första skoldagen-högstadiet-universitetet-söka jobb-jobba-börja pensionsspara- uppfostra sina barn-undsoweiterundsoweiter’. Man ska ta en dag i taget, en situation i sänder, annars blir man galen av oro. Klarar han av morgondagen? Om svaret är ja, så kan man sova lugnt. Det borde kanske gälla inte bara ens barn, utan hela tillvaron, för alla?  En dag i sänder, en situation i taget. Så tyglar man oron.

Det här inlägget postades i Knoddsen, selektiv mutism. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till En stund i taget

  1. Marie skriver:

    Carpe Diem!

  2. Marie skriver:

    Det finns föräldrargrupper här i Huvudstadregionen för barn med speiella behov.. Men det vet du säkert redan. Tror vi har en gemensam bekant som håller i en sådan grupp.

  3. Jeanette skriver:

    mycket bra sagt!!🙂

  4. steffanie skriver:

    Jag säger bara mindfulness!

  5. steffanie skriver:

    Läs ”Att leva ett liv inte vinna ett krig” av Åsa Nilsonne och Anna Kåver.

  6. jet skriver:

    Jätte bra tanke. Läste igår också hbl och hur man varje kväll ska tänka vad som varit bra med den här dagen. Så då blir det väl bra om man tänker lite bakåt och lite framåt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s