Alla mina mutistiska barn

Det var som att drunkna i en våg av lycka”, sa nioåriga Robert i den dokumentär som visades på finsk tv igår.  Han hade just, för första gången, lyckats talat med sina skolkompisar.

”Help me to speak” följde två barn med selektiv mutism, nioåriga Robert som kan tala öppet och klokt rakt in i kameran men blir knäpptyst i skolan, och fyraåriga Madelaine, som bara pratar hemma. Aldrig har väl ett tv-program gått så rakt in i hjärtat. Föräldrarnas oro och frustration, deras farhågor kring barnens vardag och deras framtid, de var också mina våndor. Dessa fantastiska barn ville jag bara ta i min famn och hjälpa och skydda och säga att ni är helt perfekta och ni kommer att greja det här. Och lyckan när Robert öppnade dörren för den första kompisen som kom till hans fotbollsträff, besluten att nu skulle det ske, och han lyckas med att säga ‘hej kom in’ – den lyckan var också min.

The Guardian skrev en artikel om barnen och programmet. Jag läste den med behållning tills jag kom till stycket där psykologen Lask uttalar sig. Om att det är vanligt att barn tiger i viss utsträckning och att det är ett effektivt sätt att få uppmärksamhet, makt eller att  dessa barn bär på en gruvlig hemlighet. Den sistnämnda teorin har frångåtts sedan länge och vad gäller det förstnämnda, att det är ett sätt att sätta sig i en maktposition, gör mig illmående och helvetes förbannad. Att lekmän tror att selektiv mutism är någon slags trotsig lek må vara hänt, men jag blir mörkrädd av att det ännu finns psykologer som inte tar denna åkomma på allvar. Vad händer med de barn som söker hjälp och hamnar hos någon av dessa okunniga?

Ett trotsigt barn kan avledas, mutas, utpressas eller helt enkelt väntas ut. Alla förädrar till selektivt mutistiska barn inser att detta är frågan om någon helt annat. En mycket starkare kraft som greppar barnet kraftfullare än någon utsomstående kan ana. Det sista dessa barn behöver är någon som avfärdar dem som trotsiga och ouppfostrade. De behöver hjälp, hjälp och massor av kärlek. De behöver nån som ser dem där inne i deras skal och förstår att de vill ha hjälp att ta sig ut däifrån.

Det här inlägget postades i selektiv mutism. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s