Silvia och jag

Drottning Silvia ger en intervju i tidningen Föräldrakraft. Hon talar om hur det är att vara förälder till ett barn med specialbehov, apropå Kronprinsessans dyslexi, och säger:

 Jag tror det är känslan av att aldrig vara tillräcklig. Som förälder är man inte expert. Man står inför en situation som man inte bemästrar, oavsett vilken funktionsnedsättning det handlar om.

– Det går in i hjärtat. Man lider med barnet, man vill hjälpa men man känner att man inte har tillräcklig kunskap. Därför är det så viktigt att få möjlighet att få kunskap. Då kan man hantera svårigheterna på ett annat sätt. Och man kan undvika svåra situationer för barnet.

På frågan hur hon försökte hjälpa Victoria svarar hon:

 Jag försökte få så mycket kunskap som jag bara kunde. Men det gäller också att tala med alla som möter barnet, till exempel lärare, rektor, vänner, och berätta vad som gäller och hur man kan göra det lättare för barnet. Kunskap, förståelse och respekt är viktigast, säger Drottningen.

Inte hemskt ofta känner jag att min tillvaro liknar Drottning Silvias, men i det här avseendet känner jag mig banne mig lite kunglig.

Det här inlägget postades i selektiv mutism, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Silvia och jag

  1. A skriver:

    …med en liten prins!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s