Små segrar

Det gick inte att läsa. Förstås, höll jag på att skriva. Men hade det gått hade jag nog ramlat av stolen. Men han kunde spela upp sin inspelning. Det var jobbigt sa han. ”Hemskt. ” Vi snackade om det och kom fram till att varje gång man lyckas göra något som känns supersvårt – men som ändå är en bra sak – och man sen faktiskt lyckas, så vinner – vinner! -man ju faktiskt över det gröna monstret  som sitter i ett hörn i huvudet och skriker dumheter. Man lasersvärdar liksom ner monstret och hojtar ‘Hörrududu – jag kan visst spela upp läsläxan’  eller vad man nu bråkar med monster om. Man måste bråka med sina monster. Annars försvinner de ju aldrig.

 

Det här inlägget postades i selektiv mutism. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s