Wednesday, January 30, 2008
Ovälsignad look
posted by rabarber at 4:56 PM 0 comments
Tuesday, January 29, 2008
London
Sen kan man ta en tur på stan – undersöka slutreorna på De Stora Varuhusen och butikerna på King’s Road. (Dessvärre valde min mage att just detta veckoslut anta skepnaden av en fristående kroppsdel i form av en medicinboll, fastspänd på min annars så platta och muskulösa mage, vilket fick till följd att jag hade jädrans ont i ryggen. I tumultet på Harrods barnklädesrea hade jag så ont att jag kände mig helt febrig och svettig, men man vet ju att ibland måste man bara härda ut.)
En lämplig avrundning på eftermiddagen kan sedan vara att sammanstråla med en gammal vän från svunna tider, en local som kan ge en känslan av att ”vi är ju faktiskt inte alls turister, titta vi sitter ju här med en native speaker och pratar brittisk politik!”
En Londonkväll bör sedan givetvis innehålla någon slags kulturell upplevelse och är man svältfödd på lite glassig dekadens och nakenchocker med mörka undertoner, så rekommenderas Cabaret på Lyric Theater.
Släng sedan in en middag på the Orrery, solsken över Trafalgar Square och en bra deckare att läsa på flyget, så har du banne mig en nära nog perfekt Londonhelg – och babymoon!Labels: Glamour
posted by rabarber at 9:53 AM 0 comments
Wednesday, January 23, 2008
Gustav och jag
Jag fick lite ömma moderskänslor inför Gustav. Som Helsingforsbo sedan 8 (ÅTTA!!!!) år ligger ju de nyinflyttades våndor långt bakom mig. Finland är det enda land jag vet hur man bor i numera, jag vet hur det funkar, vart man ska ringa, vad man kan förvänta sig. Dessutom fick jag inte så lite komplex när jag såg hans energi – herregud vad gjorde jag när jag flyttade hit? Läste finska lite halvhjärtat, sökte jobb med vänsterhanden, låg i soffan och pillade navelludd i väntan på att en räkmacka skulle komma flygande som jag kunde lifta med. Vilket den gjorde… Gustav hade ambition, jag hade tur. Och nu är vi bägge lyckligt välintegrerade svedupellar i Helsingfors (som med jämna mellanrum svär mellan tänderna att ‘i det här jvla landet…’).Labels: Barn, Finland-Sverige
posted by rabarber at 2:50 PM 4 comments
Monday, January 21, 2008
Far är rar
posted by rabarber at 4:20 PM 0 comments
Ska vi, ska vi byta grejer..
Undrar om byteskonceptet kan tillämpas på något annat? Kläder förstås. Leksaker. Skivor, filmer? Matrester? Släktingar? Identitet? Vem vet, värt att testa.Labels: Böcker
posted by rabarber at 4:07 PM 0 comments
Thursday, January 17, 2008
En pryttel från lycka
posted by rabarber at 2:22 PM 4 comments
In the Ghetto
Det andra som slog mig var att att barn ju inte har några medfödda fördomar, de får ju sina fördomar av sina föräldrar och sin omgivning. Men hur vaccinerar man sitt barn mot inskränkthet, rasism, sexism, intolerans och fördömande? Det räcker ju knappast att säga fem gånger om dagen att alla människor är lika mycket värda. Barn tar ju som bekant efter ens handlingar, inte ens ord. Jag tittar på sonens omgivning och inser att de enda han träffar med någorlunda regelbundenhet är vita, heterosexuella, välutbildade medelklassmänniskor i kärnfamiljer som knappast på något sätt faller utanför den sk ‘normen’. Det mest exotiska inslaget på sonens dagis är ju nästan jag – som Sverigesvensk mitt i Helsingfors! (Vilket ju resulterat i tex att en av sonens dagiskompisar en eftermiddag förtroligt berättade för mig att ”Du, jag åkte hiss med en rikssvensk en gång” Det verkade i hennes värld ha varit ungefär samma upplevelse som att åka hiss med Elefantmannen.) Och det är ju bara ytterst tragiskt, eftersom jag utåt – med det undantaget kanske att vi har tygblöjor, ofta rosa, på sonen – börjar bli småborgerligheten personifierad, hur mycket jag än kämpar emot!
Vad gör man åt detta?! Kan man sätta ut en annons och efterlysa familjer som inte ser ut som direktkopierade från någon republikansk tv-reklam som belyser vikten av ‘family values’? Kan man sätta upp lappar på stan och bjuda in ensamstående/invandrare/romer/arbetslösa/homosexuella/rullstolsburna/kommunister på fika bara för att visa att världen är färgglad och mångdimensionerad? Detta är ju inte (bara) en fråga om att vara politiskt korrekt – vilket svenskar alltid anklagas för att vara till bristningsgränsen – det är ju en fråga om social kompetens, att ge sitt barn en korrekt bild av hur världen ser ut och en förmåga att bemöta världen och dess invånare i enlighet med detta.
Så vad blir konsekvensen? Att vi måste lämna innerstadsgettot, byta jobb, byta livsstil, byta vänner, byta liv? Eller bara inse och acceptera det faktum att nästan alla barn växer upp i ett mycket begränsat universum och att de sedan får utforska resterande delar av den verkliga världen på egen hand, i vuxet tillstånd, medan man som förälder håller tummarna för att det ska gå bra.Labels: Betraktelser
posted by rabarber at 1:38 PM 0 comments
Wednesday, January 16, 2008
Jurassic park
posted by rabarber at 1:47 PM 0 comments
Monday, January 14, 2008
Trender vi tycker om
Vi är ju så extremt trendiga, maken och jag (haaaahaaaahoohoo. Ja det vill säga om inte orange fleecejacka, töntig musiksmak och Wife swap på tv är riktiga trendindikatorer?) så vi är på väg till London på Babymoon om 1,5 vecka. Ooohhh, ljuvligt!Labels: Glamour
posted by rabarber at 2:15 PM 0 comments
Thursday, January 10, 2008
Dagens boktips
posted by rabarber at 3:03 PM 2 comments
Samtal med en skallig man.
Följdaktligen kom jag sur och stressad till mitt möte på förlossningsavdelningen – dit jag tog mig med buss efter 40 minuters väntande på taxi. Och där födde jag en lite skrutt som gled ur mig som kalvsylta och nu sitter vi här och gosar i soffan. Nej då, inte riktigt. Jag var där för att, på min mvc-tants inrådan, bearbeta mitt trauma från förra förlossningen. Hur det kunde ta – och här ska alla som inte vill höra blodiga detaljer från andras förlossningar sluta läsa – 5 timmar från det jag var 10 cm öppen tills guldklumpen till sist kom ut. Och det efter att en bastant, finsk barnmorska gjort ett svanhopp från sin pall och lagt sig platt ovanpå min mage och bokstavligen tryckt ut honom, som vore han en sträng kalles kaviar och jag den kännspaka blågula tuben. Och varför, när jag sedan frågat hur många stygn min rumparea syddes ihop med, fick svaret ”inte räknar vi!”.
Nå, barnmorskan som tog emot mig, en ung man med rakad skalle, förklarade på sin bästa skolengelska att det finns en del olika orsaker till varför det tog så lång tid, att han förstår att det var jobbigt och smärsamt men att stort sett alla omföderskor får det lättare andra gången. Jag visste ju att epiduralen kan göra att krystvärkarna blir svagare, så jag frågade om det går fortare att få ut klumpen utan epidural. ”Nja svarade han, det är inte säkert, men utan epidural blir ju värkarbetet ett helvete!” Det tycker jag var ett uppfriskande svar, som jag aldrig hört någon i förlossningsbranschen säga tidigare! Uppenbarligen kan man ha en klar uppfattning om situationens allvar utan att själv ha de fysiska förutsättningarna för att ha upplevt den själv. Eller kanske just därför? Kanske för att han själv aldrig behövt tampas med idealet att vara en superkvinna som föder endast med hjälp av profylaxandning, schlagergung och krystpall så ser han klart på det hela: ”här gör det visst ont som fan – lös problemet”
Sen diskuterade jag och mannen med den rakade skallen detaljer kring korsstyngsbroderierna i mitt underliv, och han intygade att man faktiskt aldrig räknar dem. Men herregud, tänkte jag, hur ska man då kunna skryta om sitt lidande bland skaror av uppeldade kvinnor som drar förlossningsskräckisar för varandra!? Nåja, men att de inte räknar innebär ju i alla fall att det var fler stygn än två…
Så nu borde det trauman vara lagt bakom mig – nu är jag redo för ett nytt! Jag har just börjat se konturerna av det. Vi står där en tidig vardagsmorgon i maj, jag och maken med bb-väskan packad och väntar förgäves på taxin…. Undrar om man får bara med i Aftonbladet om man föder barn på trottoaren?Labels: Graviditet
posted by rabarber at 11:22 AM 1 comments
Monday, January 07, 2008
Reality check för prinsessan på ärten
Sen tittar jag på mitt eget liv och inser att jag är en bortskämd, gnällig liten prinsessan på ärten så har det så jäkla förspänt att jag borde få smisk. Jag har ett jobb som ger mig flexibla arbetstider, en feministisk äkta man som ser det som självklart att mitt jobb är lika mycket värt som hans, och att vara pappa är lika viktigt som att vara mamma, svärföräldrar som dagligen ligger i startgroparna på att få hämta sin ögonsten från dagis, ekonomi som ger mig möjlighet både att ha städhjälp, inhandla dagens middag från Stockmanns delikatessdisk och köpa det mesta sonen pekar på (innan han ens lärt sig peka ordentligt). Mitt största problem under denna vecka som ensamstående var att jag måste antingen lämna sonen extra tidigt på dagis en dag (dvs kl 8.00 mot i vanliga fall 09.45) eller missa min älskade läsecirkel! Smisk ska jag ha, SMISK. Och alla ensamstående mammor som verkligen sliter häcken av sig för att få livet att gå ihop, ja de borde få medalj, kaffe på sängen och fortlöpande 90% av alla de pengar jag lägger på onödiga saker.Labels: Arbetsliv
posted by rabarber at 1:10 PM 2 comments
Saturday, January 05, 2008
En mors vånda
posted by rabarber at 9:13 PM 1 comments