God Jul!
I julklapp önskar jag mig snälla barn som sover, vad annars?
God jul!
I god tid
När livet slår knytnävsslag
Jag tänker på fåniga amerikanska klyschor. ”Count your blessings” sjunger de. Det är väl just det man ska göra. Se på det man faktiskt har, det som finns kvar. ”I’ll pray for you” säger de. Trots avsaknad av egentlig gudstro så är det just det jag gör. Jag önskar och ber att hon ska samla den styrka och det mod som behövs för att ta sig igenom detta. Att hon ska finna livsglädje och kärlek inom kort.
”Det som inte dödar det härdar”. Ännu en klyscha som är sann. Hon kommer att komma ut ur detta som en amason. Efter detta klarar hon precis vad som helst.
Men tills dess: tänk varma starka tankar och skicka dem till Eva!
Partyform
1) Vad ska jag ha på mig?
2) Kommer jag hinna duscha innan?
3) Är det någon idé att stressa för att hinna duscha och få panikattacker i garderoben när man ändå kommer att somna så snart efterätten är uppäten?
4) Om jag nu mot förmodan skulle hålla mig vaken – då är ju risken överhängande att jag blir alldeles för onykter eftersom jag inte druckit typ nån alkohol alls på drygt ett år. Och så kanske jag blir jag jättepinsam och dansar poledancing vid nån kopieringsmaskin och ställer mig på bardisken och sjunger Internationalen iklädd bara strumpbyxor och kan inte visa mig på jobbet mer alls och måste säga upp mig och det vill man ju inte göra i dessa dagar!
Vojne vojne, som man sa på 80-talet.
Härliga tider
Är det sådana stunder de syftar på, de som alltid påminner om att man ska njuta av småbarnstiden?
Avlivning
1) Finnar har väldigt sällan vita tubsockor nu för tiden.
2) Det går utmärkt att sjunga på finska språket.
3) Finnar dricker inte bara koskis (=koskenkorva), De kan även dricka goda viner & champagne. Eller mjölk.
Se där!
Årets julklapp
Men idag, när jag promenerade genom julmarknaden i Esplanadparken och såg skylten ”Lasten ensipuukko 24,90 €” insåg jag att det kanske finns nån slags knivkultur här i öst som saknas i Sverige. Puukko är ju en slags morakniv, så det som fanns till salu var ”Nybörjarkniv för barn”. Jag som är nervös svensk låter möjligen mina barn hantera smörkniv under övervakning och skulle inte köpa någon lasten ensipuukko om inte helkropps kevlarpansar medföljde. Men vi är ju tydligen lite olika.
Jag är en liten tant tralalaaaa…
Målardags
6 december
Finländarna firar värdigt och stillsamt. Man ställer levande ljus i fönstret och ser på tv. Fast inte på vilken gensomsnittsåpa som helst. Man ser på direktsändningen av självständighetsbalen som hålls av Republikens President några kvarter från vår något enklare boning, Därav polisens aktivitet utanför. På självständighetsbalen kommer nämligen inte vilka dönickar som helst. Dit kommer hela riksdagen, alla ministrar, alla ambassadörer, krigsveteraner, idrottsmän och artister som utmärkt sig, framstående affärsmän- och kvinnor – ja alla de som under det gångna året med möda, slit och lite tur lyckats förtjäna en biljett till balen. Lordi inbjöds tex när de vann ESC 2006. Problemet var bara att de vägrade visa sig utan mask, och med masker var de inte välkomna. Jag tror inte de gick. Eller gick de, fast med lösmustacher och peruk så att ingen kunde identifiera dem? Vet någon?
Om några timmar bänkar sig således finska folket framför sina tv-apparater för att kolla in vem som kommer och framför allt – VAD DE HAR PÅ SIG? Vem är snyggast, extravagantast, vem trampar på sin frus klänning, vem snackar längst med presidenten – som måste skaka hand med varenda en av de ca 1900 gästerna. Och, vad har Tanja Karpela – fd miss Finlands som numera är Europas snyggaste politiker och alltid den mest välklädda balgästen -på sig? Titta själv, direktsänt på internet!
Och trots fest och glam och ytliga diskussioner om vem som haft på sig vad och dansat med vem finns en undarton av allvar i firandet. Finland firar 91 år som självständig nation idag. De har under de åren upplevt mer elände än vi sötebrödssvenskar kan föreställa oss, och då tänker jag inte i första hand på alla nederlag i eurovisionssammanhang. Men man ska inte tycka synd om, man ska tycka om. Så krama en finne och tänd gärna ett ljus för era nordiska grannar ikväll!
Själv köpte jag småsten
Att köpa mossa är helt naturligt. Att köpa kottar verkar ju helt koko. Jag är verkligen logisk och konsekvent.
Finlands Lucia..
Givetvis är kyrka och torg fullsmockat med entusiastiska Helsingforsare som står med iskalla tår och tålmodigt väntar. För små knattar som inte riktigt orkar bry sig om Lucia fanns åtminstone förra året Mumintrollet och Sniff på plats. Deras koppling till Lucia var åtminstone för mig lite oklar, men deras närvaro var dock ändå klart uppskattad.
Finlands Lucia föräras inte bara ett specialdesignat smycke, utan även en päls. (I Finland är päls något folk, nåja, mest äldre damer, faktiskt bär och pälsnäringen har viss betydelse i svenskfinland. Vad jag tycker om det behöver jag ju inte gå in på just här. Synd att förstöra ett sånt alltigenom soligt och gulligt inlägg med en massa svordomar)
Men Lucia firas givetvis även i svenskspråkiga daghem och skolor. Sonens svenskspråkiga dagisgrupp har luciatåg för daghemmets övriga finskspråkiga grupper och givetvis även lite senare för mäkta stolta (och lite fnissiga) föräldrar. Min arbetsplats som har en stor andel svenskspråkiga anställda har varje år en bedårande liten barnkör som kommer och lussar för en knäpptyst samling blankögda kontorsråttor.
Hur mycket det finskspråkiga Finland bryr sig om Lucia kan jag nog inte svara på. I de ryska gränstrakterna där svenska är lika sällsynt som albanska skulle jag tro att ingen bryr sig nämnvärt, men här i centrala Helsingfors känns det som att Lucia, det är STORT.
Liten finlandssvensk julordlista
Tomtebloss – sprakasticka (uttalas sprackasticka)
Sen kom jag inte på mer.
Tuffa tanter
Mosslös
Så där hemtrevligt dekorerad med vitmossa. Om jag minns rätt så slänger svenska handlare nästan vitmossa förpackad i små plastpåsar efter sina kunder så här i adventstider. Så icke i Finland. Här existerar inte vitmossa. Ja, kanske i skogen då. Men jag bor inte i skogen och vet inte var skogen ligger heller. Nog för att Finland består av 97% skog, 2 % bastulav och bara 1% bebyggelse, men jag råkar bo just betonggläntan Helsingfors. Så innan jag skulle ha hittat ut i skogen med barnvagnen för att plocka vitmossa skulle det ha hunnit bli påsk.
Så hjälp mig nu – vad ska jag dekorera adventsljusstaken med? Småsten? Skruttiga löv? Potatismjöl? Otvättade sockor?
Jag vet faktiskt inte vad finländarna dekorerar sina adventsljusstakar med. Och inte vet jag vad jag gjort tidigare år heller. Dement OCH mosslös. Hjälp mig!