December 2008

God Jul!

Publicerat 21 december 2008 09:49
Nu far jag och ungarna iväg till julfirande. I Norge. (Jodå, vi är nordiska så det förslår. Om Nordiska Rådet delar ut något pris för mest internordiska familj skulle jag härmed vilja nominera oss själva. När jag berättade för min syster, som alltså är gift med en norrman och bosatt i Norge sedan många år, att jag och en tjej bosatt i Danmark bloggade för Hennes var hennes kommentar ”Tror de att de är så jäkla kul att bo i Norge då?!” Men nu avslutar vi den här parentesen.) Oh vad det blir härligt att flyga själv med en halvåring med diarré (fortfarande) och en hyperaktiv treåring. Riktigt julmysigt. Sen ska vi julpynta, baka sjörövarpeppisar, koka knäck och tralla tippetapp med kusinerna och bråka lite lagom Norénskt under två dagar så att när barnafadern anländer danföredan med alla julklappar och sin hemlagade kålrotslåda under armen så ska vi alla stå och tindra. Eller kanske barnen kan tindra ensamma, så kan jag och syrran ligga i soffan med varsin Aladdinask och se High school musical 2 dubbad till norska. Vore inte det fullständligt ljuvligt?

I julklapp önskar jag mig snälla barn som sover, vad annars?

God jul!

I god tid

Publicerat 19 december 2008 13:37
Det börjar snart bli dags att posta julkorten, eller vad säger ni?

När livet slår knytnävsslag

Publicerat 18 december 2008 22:47
En kär vän till mig mår dåligt, riktigt dåligt. Och det är inte undra på med tanke på vad hon genomlider just nu. Vad kan man göra då? Hur kan man som närstående avlasta någon i dennes sorg? Det minsta jag kunde göra var att sätta mig på flyget och hålla henne sällskap ett par dagar (därav tystnaden här i spalten). Jag önskar det även varit fysiskt möjligt att transplantera sorg, ilska och frustration, för då hade hon kunnat amputera delar av den jättebörda hon måste bära och överföra den till familj och vänner. Jag skulle gladeligen tagit några hekto ångest, tårar och vanmakt om det gjort hennes tillvaro lite lättare.

Jag tänker på fåniga amerikanska klyschor. ”Count your blessings” sjunger de. Det är väl just det man ska göra. Se på det man faktiskt har, det som finns kvar. ”I’ll pray for you” säger de. Trots avsaknad av egentlig gudstro så är det just det jag gör. Jag önskar och ber att hon ska samla den styrka och det mod som behövs för att ta sig igenom detta. Att hon ska finna livsglädje och kärlek inom kort.

”Det som inte dödar det härdar”. Ännu en klyscha som är sann. Hon kommer att komma ut ur detta som en amason. Efter detta klarar hon precis vad som helst.

Men tills dess: tänk varma starka tankar och skicka dem till Eva!

Partyform

Publicerat 12 december 2008 08:58
Ikväll ska jag på julfest. Frågor:
1) Vad ska jag ha på mig?
2) Kommer jag hinna duscha innan?
3) Är det någon idé att stressa för att hinna duscha och få panikattacker i garderoben när man ändå kommer att somna så snart efterätten är uppäten?
4) Om jag nu mot förmodan skulle hålla mig vaken – då är ju risken överhängande att jag blir alldeles för onykter eftersom jag inte druckit typ nån alkohol alls på drygt ett år. Och så kanske jag blir jag jättepinsam och dansar poledancing vid nån kopieringsmaskin och ställer mig på bardisken och sjunger Internationalen iklädd bara strumpbyxor och kan inte visa mig på jobbet mer alls och måste säga upp mig och det vill man ju inte göra i dessa dagar!

Vojne vojne, som man sa på 80-talet.

Härliga tider

Publicerat 10 december 2008 12:53
Ena ungen har magknip och diarré. Andra ungen har insomnia och ropar efter mamma som en minigök i ett gökur och kan endast sova om han får dela huvudkudde med mig. De få timmar vi sover ligger vi – trots att barnafadern är på resa och det finns gott om plats i sängen – ihopklämda som tre griskultingar i ena hörnet av dubbelsängen.

Är det sådana stunder de syftar på, de som alltid påminner om att man ska njuta av småbarnstiden?

Avlivning

Publicerat 09 december 2008 21:09
Eftersom Annelies kommentar att jag genom mitt förra inlägg ytterligare förstärkt hennes fördomar om finnar gav mig svår ångest – mitt kall är ju att sprida ryktet om Finlands förträfflighet till mina landsmän! –  så måste jag genast avliva några andra (fördomar alltså):

1) Finnar har väldigt sällan vita tubsockor nu för tiden.
2) Det går utmärkt att sjunga på finska språket.
3) Finnar dricker inte bara koskis (=koskenkorva), De kan även dricka goda viner & champagne. Eller mjölk.

Se där!

Årets julklapp

Publicerat 08 december 2008 23:38
Det finns en massa fördomar om finnar. Som att de slåss med kniv, eller åtminstone bär kniv på samma sätt som övriga europeer bär plånbok. Jag har aldrig riktigt vad den fördomen grundar sig på – under mina dagliga promenader mellan Kronohagen och Stockmann ser jag faktiskt jättesällan folk som bär kniv.

Men idag, när jag promenerade genom julmarknaden i Esplanadparken och såg skylten ”Lasten ensipuukko 24,90 €” insåg jag att det kanske finns nån slags knivkultur här i öst som saknas i Sverige. Puukko är ju en slags morakniv, så det som fanns till salu var ”Nybörjarkniv för barn”. Jag som är nervös svensk låter möjligen mina barn hantera smörkniv under övervakning och skulle inte köpa någon lasten ensipuukko om inte helkropps kevlarpansar medföljde. Men vi är ju tydligen lite olika.

Jag är en liten tant tralalaaaa…

Publicerat 08 december 2008 08:50
Igår handlade jag ett par byxor på Marimekko (och nej, de var inte storblommiga. De såg högst normala ut. I och för sig är ju provhytter så ångestframkallande att vem som helst kan få psykosomatiska synrubbningar, så vem vet hur de ser ut egentligen). Men vilken massa vuxenpoäng, att shoppa kläder på Marimekko! Jag fick ju nästan 40-årskris direkt efter att jag betalat. Kuddfodral och barnkläder har jag nog handlat där sedan länge, men jag har tills igår ansett det vara 50-åriga tanter förbehållet att shoppa kläder där. Så vad är näst – en stickad cardigan från Kriss of Sweden?

Målardags

Publicerat 07 december 2008 12:47
Man blir väldigt trött på en blommig vägg om man måste glo  på den hela dagarna. Så idag säger vi hej då Josef Frank! och hej hej vita vägg!

6 december

Publicerat 06 december 2008 15:22
Alldeles nyss surrade en polishelikopter över taket och när jag tidigare på dagen var ute en sväng stod polispiketen parkerad på gatan och kravallstaket och betonggrisar placerades ut för att spärra av gator. De finska flaggorna som sitter på nästan vartenda hus fladdrade i den kalla havsvinden. Alla tecken finns: det är självstsändighetsdag i Finland.

Finländarna firar värdigt och stillsamt. Man ställer levande ljus i fönstret och ser på tv. Fast inte på vilken gensomsnittsåpa som helst. Man ser på direktsändningen av självständighetsbalen som hålls av Republikens President några kvarter från vår något enklare boning, Därav polisens aktivitet utanför. På självständighetsbalen kommer nämligen inte vilka dönickar som helst. Dit kommer hela riksdagen, alla ministrar, alla ambassadörer, krigsveteraner, idrottsmän och artister som utmärkt sig, framstående affärsmän- och kvinnor – ja alla de som under det gångna året med möda, slit och lite tur lyckats förtjäna en biljett till balen. Lordi inbjöds tex när de vann ESC 2006.  Problemet var bara att de vägrade visa sig utan mask, och med masker var de inte välkomna. Jag tror inte de gick. Eller gick de, fast med lösmustacher och peruk så att ingen kunde identifiera dem? Vet någon?

Om några timmar bänkar sig således finska folket framför sina tv-apparater för att kolla in vem som kommer och framför allt – VAD DE HAR PÅ SIG? Vem är snyggast, extravagantast, vem trampar på sin frus klänning, vem snackar längst med presidenten – som måste skaka hand med varenda en av de ca 1900 gästerna. Och, vad har Tanja Karpela – fd miss Finlands som numera är Europas snyggaste politiker och alltid den mest välklädda balgästen -på sig? Titta själv, direktsänt på internet!

Och trots fest och glam och ytliga diskussioner om vem som haft på sig vad och dansat med vem finns en undarton av allvar i firandet. Finland firar 91 år som självständig nation idag. De har under de åren upplevt mer elände än vi sötebrödssvenskar kan föreställa oss, och då tänker jag inte i första hand på alla nederlag i eurovisionssammanhang. Men man ska inte tycka synd om, man ska tycka om. Så krama en finne och tänd gärna ett ljus för era nordiska grannar ikväll!

Själv köpte jag småsten

Publicerat 05 december 2008 20:33
När man kan köpa kottar för 1,50 €/st på Stockmann undrar man lite vart mänskligheten är på väg.

Att köpa mossa är helt naturligt. Att köpa kottar verkar ju helt koko. Jag är verkligen logisk och konsekvent.

Finlands Lucia..

Publicerat 03 december 2008 19:54
.. heter Sonja Sjöblom, är 18 år och kommer från Lovisa och är visst den första brunett som blir Finlands Lucia sedan självständigheten. Typ. Luciafirandet är stort i det svenskspråkiga Finland. Valet av Finlands Lucia känns lite som en gammal fröken Sverigetävling. Dock med skillnaden att det här faktiskt förutsätts att damerna är musikaliska! Unga skönsjungande fröknar från hela svenskfinland nomineras och finalisterna väljs ut av en jury bestående av tre prominenta samhällsmedborgare. Sen presenteras finalisterna i tidningen och på radio. Luciaevenemanget är ihopkopplat med en insamling, i år är ändamålet att samla ihop pengar för att stödja barn som utsatts för våld i hemmet. För att visa sitt stöd för det goda ändamålet, finlandssvenskheten och hela Luciajuttun kan man köpa ett litet luciamärke för 2 € att fästa på rockkragen. I år är det blått och bäres i den här familjen stolt av treårige sonen.

På Luciadagens kröns Lucia i Helsingfors domkyrka och skrider sedan ner för den långa – och i vintermörkret säkerligen livsfarliga – trappan ner till senatstorget där ekipage väntar som för henne genom staden.

Givetvis är kyrka och torg fullsmockat med entusiastiska Helsingforsare som står med iskalla tår och tålmodigt väntar. För små knattar som inte riktigt orkar bry sig om Lucia fanns åtminstone förra året Mumintrollet och Sniff på plats. Deras koppling till Lucia var åtminstone för mig lite oklar, men deras närvaro var dock ändå klart uppskattad.

Finlands Lucia föräras inte bara ett specialdesignat smycke, utan även en päls. (I Finland är päls något folk, nåja, mest äldre damer, faktiskt bär och pälsnäringen har viss betydelse i svenskfinland. Vad jag tycker om det behöver jag ju inte gå in på just här. Synd att förstöra ett sånt alltigenom soligt och gulligt inlägg med en massa svordomar)

Men Lucia firas givetvis även i svenskspråkiga daghem och skolor. Sonens svenskspråkiga dagisgrupp har luciatåg för daghemmets övriga finskspråkiga grupper och givetvis även lite senare för mäkta stolta (och lite fnissiga) föräldrar. Min arbetsplats som har en stor andel svenskspråkiga anställda har varje år en bedårande liten barnkör som kommer och lussar för en knäpptyst samling blankögda kontorsråttor.

Hur mycket det finskspråkiga Finland bryr sig om Lucia kan jag nog inte svara på. I de ryska gränstrakterna där svenska är lika sällsynt som albanska skulle jag tro att ingen bryr sig nämnvärt, men här i centrala Helsingfors känns det som att Lucia, det är STORT.

Liten finlandssvensk julordlista

Publicerat 03 december 2008 19:12
Jultomten – julgubben

Tomtebloss – sprakasticka (uttalas sprackasticka)

Sen kom jag inte på mer.

Tuffa tanter

Publicerat 02 december 2008 22:12
Det glädjer mig så oerhört att Hillary Clinton blir utrikesminister i USA. Jag kan riktigt se framför mig hur hon och Tarja sätter sig ner och finner vägen att släcka världens alla oroshärdar. Oh vad jag älskar dessa starka kloka kvinnor som visar alla flickor världen över att man kan bli vad som helst, göra vad som helst, bara man gör sina läxor och jobbar hårt.

Mosslös

Publicerat 02 december 2008 14:22
Så här ser en traditionell adventsljusstake ut:

Så där hemtrevligt dekorerad med vitmossa. Om jag minns rätt så slänger svenska handlare nästan vitmossa förpackad i små plastpåsar efter sina kunder så här i adventstider. Så icke i Finland. Här existerar inte vitmossa. Ja, kanske i skogen då. Men jag bor inte i skogen och vet inte var skogen ligger heller. Nog för att Finland består av 97% skog, 2 % bastulav och bara 1% bebyggelse, men jag råkar bo just betonggläntan Helsingfors. Så innan jag skulle ha hittat ut i skogen med barnvagnen för att plocka vitmossa skulle det ha hunnit bli påsk.

Så hjälp mig nu – vad ska jag dekorera adventsljusstaken med? Småsten? Skruttiga löv? Potatismjöl? Otvättade sockor?
Jag vet faktiskt inte vad finländarna dekorerar sina adventsljusstakar med. Och inte vet jag vad jag gjort tidigare år heller. Dement OCH mosslös. Hjälp mig!

Lämna en kommentar